Efter en hel dags velande fram och tillbaka begav vi oss igår kväll söderut med en tveksam prognos i bagaget. Ibland lönar det sig att chansa, skulle det visa sig.

De hårda vindarna på södra och mellersta Östersjön hade rivit upp ett groundswell med 8-sekunders vågperiod och destination: Torö. En ljum kvällsbris hade vridit i nordostlig riktning och formade långa väggar som peelade längs med hela Stenstrand. De få surfare som hade hittat dit höll på att gå upp i molekyler av glädjespratt. Sällan har en så stokad samling gummifigurer skådats i Torös vatten. Seten dundrade in oavbrutet under hela kvällen och då och då reste sig hela horisonten när större vågor drog in som skenande godståg och exploderade utanför en gallskrikande lineup. När mörkret så småningom omfamnade havet hade det växt ytterligare en bit. Några av oss kände att det var på tok för bra att lämna bakom sig och vägrade ett tag att ge upp, men snart stapplade även våra trötta kroppar upp på land och försvann in i natten.

Vem kunde ana det här när helgens mediokra prognoser presenterades i slutet av förra veckan? Det glädjer oss att återigen konstatera att Midsommarstormen lever och frodas som den alltid gjort, och att vädrets makter den här gången bjöd på något alldeles extra. Skål!