En perfekt morgon, varje morgon

Klockan ringde 04.30 och jag hoppade upp ur sängen fylld av förväntningar och redan
då började lyckan bubbla i min kropp. Jag visste vad som komma skulle. Det första jag
gjorde var att ta på mina favorit bordies som var lena som silke. Därefter gick jag in i
köket och satte igång kaffet.
Medan jag väntade på kaffet plockade jag upp min favorit
surfbräda och la på ett nytt lager vax på den. Jag använde mig av ―sex wax‖ för att
det luktade så otroligt gott och gav ett bra grepp. Efter jag waxat brädan satt jag mig
utanför på vår terrass. Jag njöt av min kopp kaffe, samtidigt som jag tittade upp på den
mörka himlen med alla stjärnor. Det blåste svalkande brisar, temperaturen låg runt 20
grader. När jag satt där tänkte jag på livet och hur fantastiskt det var.
Mitt äventyr i Australien hade nu pågått i ett och ett halvt år och jag hade minst sex
månader kvar. Jag hade några kompisar som jag börjat spendera mycket tid med. Jojje
och Jonte hade åkt hem för sex månader sedan. De skulle ha stannat ett och ett halvt år
men åkte tillbaka till Sverige efter bara ett. Själv valde jag att plugga i två år eftersom
jag inte ville hem till mitt gamla liv. Jag hade aldrig känt mig så levande som jag gjorde
i Australien. Efter jag druckit upp kaffet tog jag min nywaxade bräda under armen, hängde över en
handduk och plockade upp min skateboard. Medan jag rullade ner mot stranden såg
jag havet och perfekta vågor som rullade in mot land. Jag fick gåshud samtidigt som jag
kände mig varm i hela kroppen och förväntningarna bara steg.

"Jag älskade verkligen surfen, solen och allt."

Klockan var runt fem och gryning. Det var vindstilla när jag stod på stranden.
Det kändes som det var taget ur en saga när jag stod där helt tyst för mig själv några minuter
och tog in allt. Den svala sanden som svalkade min fötter, ljudet av vågorna och
fåglarna, lukten av min nywaxade bräda och synen av perfekta vågor som rullade in.
Det fick en känsla av total stillhet och frihet att sprida sig genom hela min kropp.
Jag sprang ner till havet där jag slängde mig på brädan som jag kastade ut i vattnet. Havet svalkade
min kropp samtidigt som jag fick känslan av att jag lever.
På paddelturen ut till punkten där de flesta surfare sitter och väntar på de bästa
vågorna, den så kallad "linupen", såg jag hur en våg kom emot mig. Jag tvingades göra
en ―duckdive‖ under ytan. Det betyder att jag tryckte ner mig själv och brädan under
vågen för att på vägen upp till ytan spärra upp mina ögon för att verkligen se. Det är en
fantastisk upplevelse och bilden jag såg var magisk, precis som om jag var på väg rätt in
i himlen, precis innan jag kom upp och bröt ytan igen.
När jag kommit upp fortsatte jag paddla utåt. Någon minut efter såg jag en
havssköldpadda som kom upp för att ta en nypa luft. Troligtvis hade den precis vaknat
och skulle ta sitt första andetag. Jag kom ut till "lineupen" och där satt två australiensare
och väntade på vågor. Det var "morgonklubben". Vi var samma gäng som surfade tidigt
varje morgon.

-‖Zup mate‖ , ―morning mate‖, var det första jag hörde.
Fantastiskt tänkte jag, jag är hemma.

Vi satt där och pratade medan vi väntade på bra vågor.
När jag inte kunde tro att det skulle bli bättre så började solen stiga upp i horisonten.
Ett varmt eldklot som färgade vattnet och skyn precis som på en tavla. "Hon"
omfamnade mig och det fick mig att tänka på nära och kära hemma i Sverige.
"Hon" gav mig både värme och ljus, precis som ett fåtal person hade gjort där hemma.

-Here is the set mate‖, hörde jag helt plötsligt när jag satt i mina egna tankar.

Jag bestämde mig för att paddla på en av de bättre vågorna och jag tog den helt perfekt.
This shit is magic!
Jag flög fram på vågen som om jag var odödlig. Lyckan och tacksamheten i
detta ögonblick var oändlig. Efter vågen tänkte jag
"Gud släng en blixt i huvudet på mig här och nu så dör jag lycklig."

Att jag fick uppleva detta "moment" varje morgon innan skolan var magiskt.
Jag ville leva igen, surfen gjorde mig extremt lycklig.
Ibland när jag var ute och surfade tänkte jag: om jag aldrig hade åkt eller att jag
hade bestämt mig för att åka hem, då hade jag aldrig fått uppleva det här.
Surfen kom alltid i första hand just för att jag fick känna lycka.
Ibland sket jag i skolan för att vågorna skulle vara bra, de behövde inte ens vara
perfekta. Jag surfade i stort sett varje dag, vissa dagar surfade jag både innan och efter
skolan.

Wow!

Big up!

Tack för feedback : ). Det kommer lite till nu!

Mer surf...

En extremt vacker sommar dag när jag var ute och surfade satt jag och en Australiensare några hundra meter ut i havet. Det var knappt så havet svalkade, vinden blåste "offshore" och vågorna var helt perfekta. Min kropp var gyllene brun och mitt hår blekt av saltvattnet.
Jag hade smörjt in näsan och en del av kinderna med rosa "zink", så jag såg riktigt ‖cool‖ ut.
Solen var högt uppe och det var runt 35 grader. Jag såg knappt shortboarden jag satt på eftersom vattnet var så grumligt av alla stormar som hade varit."Settet" var på väg in och jag började leta efter en bättre placering i vattnet. Det var riktigt stora vågor, ett så kallat "bomba sett", just för att det är så stora vågor. Jag paddlade över den första väggen för att se hur den andra skulle bildas, De blev bara högre och högre. Först tvekade jag om jag skulle ta den, den var skitstor, och jag visste att om jag "fuckar upp det" på den där vågen kommer jag hållas nere under ytan länge, samtidigt som jag tänkte, nej nu kör jag. Jag började leta rätt placering i vattnet och jag såg att vågen blev enorm. Min placering blev helt fel i vågen och jag visste att jag endast hade två val. Antingen kunde jag försöka ta vågen eller ge upp genom att släppa taget och låta mig följa med "over the falls", d.v.s. trilla. Jag bestämde mig för att köra.

Precis när jag skulle trycka ner brädan och ―"droppa ner" i vågen, halkade jag med ena handen på brädan, så att jag föll fritt från toppen av vågen och ner till botten. När jag hamnade i botten av vågen blev jag uppsugen till toppen igen för att snabbt bli nedslagen i sand botten med en så våldsam kraft att jag tappade luften. Jag visste att situationen inte var bra eftersom jag varit i liknande utan att jag tappat luften. Nu hade jag knappt någon luft kvar i lungorna och det vart dags för ―tumlar effekten‖. Under tiden jag låg och snurrade runt under vattnet i denna "tumlare" visste jag inte vad
som var upp eller ner. Det kändes som jag var under ytan en evighet och jag var helt säker på att jag skulle dö. Jag gav upp för några sekunder och lät mig själv bara vara. Det kändes som att jag inte var kvar i min kropp utan som att jag iakttog den utifrån och såg den sjunka till botten för att somna in för evigt. Tillslut ―vaknade‖ jag till liv igen och insåg att tumlar effekten var över och jag ville inte dö. Jag ville leva, så jag tog kontroll på situationen och simmade till ytan utan motstånd.
När jag bröt ytan med ansiktet och kunde ta mitt första andetag insåg jag att jag levde igen.
Vad sjukt det där var.

Dog jag precis?
Varför gav jag upp?
Lever jag?

När jag låg där på brädan för att ta igen mig var jag galet förvirrad och skrämd. Det kändes som om jag hade dött. Det spelade ingen roll tänkte jag, jag lever och det är dags att ta en ny våg.
Jag skakade av mig vurpan och började simma ut till Australiensaren igen.

-That was a big one, how did it go? Frågade han mig.
-Well, it almost killed me, svarade jag.
-Hahhaha, yea Mother Nature can be a bitch, sa han.
-Hahaha, yea it´s a part of it, I guess. When you get the too much self-confidence she fucks you up, sa jag och började skratta.

När vi suttit där ett tag och tagit några vågor var såg jag en stor svart ryggfena som kom upp en gång för att försvinna ner i det grumliga vattnet några meter framför oss. Jag kollade direkt på honom och han på mig och jag frågade

-Dolphin right ?
-Yea…..right …….

Mitt hjärta började slå extremt fort eftersom fenan var grå/svart och stor.
Det grumliga vattnet gjorde att spänningen steg ännu mer. Jag hade inte en aning om den var under mig. Det jag däremot visste var att det är väldigt sällan delfiner bara kommer upp en gång och de lever i flock. Hajar gör oftast tvärtom. Jag var livrädd och mitt hjärta satt i halsgropen. Snabbt tog jag upp både händer och fötter på brädan. Jag försökte verkligen vara helt stilla för jag ville verkligen inte locka till mig den potentiella hajen. Mina tankar var att om jag rör mig kommer den bita mig och det tog säkert tio minuter innan jag vågade stoppa ner händerna igen.
Det var ett nytt "sett" som var på väg in och som fick mig att våga agera igen.
Drömvågen byggdes upp framför mig och jag var placerad perfekt.
Tankarna på hajen och att jag nyss höll på dö försvann direkt när jag såg vågen.
Mitt "drop" blev magisk. De kändes som en explosion av livet strömmande genom kroppen.
Det var en blanding av adrenalin och endorfin som fyllde hela min kropp från topp till tå.
Det var lycka på riktigt.

Innan min första surf upp i Norge stod jag på stranden i min tjocka våtdräkt och såg ut över viken. Fjälltopparna omringade mig som en mur.

Det var storm så vattnet var stökigt. Vågorna slog mot piren längre ut och exploderade upp i luften som ett vulkanutbrott. Det var en ‖råhet‖ i klimatet jag aldrig kunnat koppla till surf. Sju till åtta grader i vattnet, åtta i luften och full kaos. Nordsjön levererade som aldrig förr. Vinden piskade i mitt ansikte samtidigt som jag stod där med ett leende.

Jag fick en snabb flashback; sist jag stod på en strand för att surfa var det 28 grader i vattnet och 30 i luften. Det spelade ingen roll, det enda som betydde något var att jag skulle surfa.

Jag kunde höra hur röster spelades upp, som en repig gammal bandspelare i mitt huvud:

Surfa dagligen?

Hur ska du kunna göra det?‖

Du får jobba ett år först, sedan kan du åka iväg på en kortare semester Du kan inte bara tro att du kan göra som du vill?

Jag hade återigen bevisat för mig själv och för alla andra att jag har kraften att gå min egen väg, på mitt sätt! En chansning med en galen dröm och jag lyckades.


”Jag hade vunnit, jag levde min dröm”

Från dagens surf

Storm och skit väder ? Ja tack.

Jag och David sitter i vattnet och tittar ut över kaoset.
Vågorna rullar in och exploderar i stenpiren bredvid oss.
Regnet piskar i mitt ansiktet och snoret rinner.
Jag sitter och väntar på settet i min nedpissade våtdräkt.
Mitt oförskämt stora leende kommer från att jag "simmar" i mitt eget piss, snoret rinner, jag lever och gör något jag älskar.

Jag ser att en ny våg är på väg att bildas.
Tanken av av de stora stenarna jag såg vågen innan är närvarande.
Vad händer om jag trillar där? bryter jag nacken? vad händer då? vad gör jag?
Ett svagt obehag fyller kroppen samtidigt som jag säger till mig själv.
- Fuck it . Lets go Tomas och paddlar som en idiot.

Känslan av att flyga fram på en våg är något som slår de mesta.
Det är en blandning av att vara fullt närvarande, en känsla av frihet och ett lyckorus som skulle få vem som helst att le sitt störst och fånigaste leende.
Tack och bock David för en grym dag och surf.

" Regnet piskar i mitt ansiktet och snoret rinner.
Jag sitter och väntar på settet i min nedpissade våtdräkt "

Jag vägrar pissa i min våtdräkt

Liinus skrev:
" Regnet piskar i mitt ansiktet och snoret rinner.
Jag sitter och väntar på settet i min nedpissade våtdräkt "

Jag vägrar pissa i min våtdräkt

Tack för svar Linus!
hahahha, vi alla är olika , helt klart !
Inte så jävla najs att simma runt i mitt eget piss men å andra sidan så "skiter" jag i det.
Jag skulle nog aldrig skita i våtdräkten ifal.

Höhöhöhöhö! Nä, gör en "aquapooh" istället

Liinus skrev:
Höhöhöhöhö! Nä, gör en "aquapooh" istället

Hhaha, du tog det precis till en ny nivå. I våtdräkten syftar du på?

Senaste texten för surf.

Vågtorkan som hade pågått 18 dagar i sträck var en pina.
En mindre storm är på ingång, allt kan vända i natt.

Klockan ringer 04.30 och det är becksvart ute. Jag hoppar upp ur sängen fylld av förväntningar, tar på mig en t-shirt och mina favorit bordies som är lena som silke. Därefter går jag in i köket och startar kaffet. Medan jag väntar på kaffet lägger jag på ett nytt lager vax på min favorit bräda. Jag använder mig av “sex wax” för att det luktar så otroligt gott och ger ett bra grepp.

Efter jag waxat brädan sätter jag mig utanför på terrassen, njuter av min kopp kaffe och tittar på stjärnorna. Det blåser lätta svalkande brisar, temperaturen ligger runt 20 grader.
Jag sitter och tänker på livet och hur fantastiskt det kan vara. Mitt äventyr i Australien hade nu pågått i ett och ett halvt år och jag hade minst sex månader kvar. En tanke slår mig, att jag känt mig väldigt vilsen och osäker genom hela livet och att jag fortfarande gör det. Den tanken släpper jag snabbt. Just nu vill jag bara njuta. Jag älskar verkligen surfen, solen och allt.

Jag tar min nywaxade bräda under armen, hänger över en handduk och plockar upp min lilla skateboard. Det tar mig bara tio minuter till stranden. När jag ser havet och de perfekta siluetterna av vågor som rullar in mot stranden får jag gåshud, samtidigt som jag känner mig varm i hela kroppen.

Klockan är runt 05.00, fortfarande skymning ute. Det är stiltje när jag ställer mig på stranden. Allt känns som om det är taget ur en saga när jag står där helt tyst för mig själv några minuter och tar in allt. Den svala sanden som svalkar min fötter, ljudet av vågorna och fåglarna, lukten av min nywaxade bräda och synen av perfekta vågor som rullar in. En känsla av total stillhet och frihet sprider sig genom hela min kropp. Jag tar sedan min bräda under armen och springer ner till havet och slänger mig på brädan i vattnet. Vattnet svalkar min kropp samtidigt som jag får känslan av att jag lever.

När jag är på väg ut till “line upen ( där alla sitter )” så ser jag en våg. Det betyder att jag kommer att vara tvungen att göra en “duckdive” under ytan. Jag trycker ner mig själv och brädan under vågen och på vägen upp till ytan öppnar jag mina ögon. Det är en fantastisk upplevelse och bilden jag ser är magisk, precis som jag är på väg in i himlen innan jag kommer upp och bryter ytan.

När jag kommit upp fortsätter paddlingen utåt. Någon minut efter ser jag en havssköld padda som kommer upp för att ta en nypa luft. Troligtvis har den precis vaknat och ska ta sitt första andetag tänkte jag. När jag kom ut till ”lineupen” satt två australienare där och väntade på vågor. Det var ”morgonklubben”. Vi var samma gäng som surfade varje morgon.

”Zup mate” “Morning mate” var det första jag hörde.
Fantastiskt tänkte jag genast, jag är hemma.

Vi satt där och pratade medan vi väntade på “settet”.

”Here is the set mate”, hörde jag helt plötsligt.

”This shit is magic!” hörde jag i mitt huvud samtidigt som jag var helt i extas.

Jag flög fram på vågen som om jag var odödlig.
Friheten jag kände går inte att beskriva.
Jag har aldrig känt mig så levande och fri någonsin som när jag surfar.

Min lycka och tacksamhet i detta ögonblick kändes oändlig.
Efter denna våg så tänkte jag:
”Gud släng en blixt i huvudet på mig här och nu så dör jag lycklig.”

tomasoberg skrev:
Liinus skrev:
Höhöhöhöhö! Nä, gör en "aquapooh" istället

Hhaha, du tog det precis till en ny nivå. I våtdräkten syftar du på?


Jag tänkte snarare på de gånger du inte surfar i våtdräkt Men kan vara bara australiensare som pysslar med detta "fenomen"

Liinus skrev:
tomasoberg skrev:
Liinus skrev:
Höhöhöhöhö! Nä, gör en "aquapooh" istället

Hhaha, du tog det precis till en ny nivå. I våtdräkten syftar du på?


Jag tänkte snarare på de gånger du inte surfar i våtdräkt Men kan vara bara australiensare som pysslar med detta "fenomen"

Klart som tusan jag dragit aquabogs. om det är bra vågor finns det inte tid att gå upp.