Hahaha
Du saknar ju oxå humor och förmåga att uppskatta ironi!
Här kommer en till analys av verkligheten:
Sverre skriver ett försvarstal om hur han EGENTLIGEN menade. Det handlade mycket om respektlöshet och att frågan var ointressant och saknade substans.
Jag läste detta och tyckte det var kul efterssom man skulle kunna säga samma sak om vissa av Sverres, mina eller vem som helsts inlägg.
Jag beslutar mej för att skriva ett roligt och ironiskt inlägg, som skall framföra detta. Dessutom slänger jag in en liten pik mot att spamma.
Sverre svarar med att min intelligens begränsar min förmåga att förstå honom.
Här blev jag besviken. Jag hade hoppats på att ironins självutnämde mästare skulle uppskatta ett försök, om än grovhugget och väl enkelt att förstå, till att med ironi och humor belysa det jag tyckte var en smula förmätet.
Efter detta slutar jag nästan helt med ironi och humor, förutom ett tämligen lamt försök att vända ifrågasättandet av min intelligens till en kritik mot Sverres humor, och försöker istället förklara i klartext att det var reaktionerna på kritiken och inte själva ursprungshandlingen som jag reagerat på. Sen föreslår jag ett alternativt sätt att bemöta kritiken.
Sverres svar på detta visar bara att vi tycker helt olika och fortsatt diskussion i det ämnet är utsiktslös.
Analysen blir att det är svårt att förmedla poänger via ironi, vilket vi redan visste samt att sverre verkar vara en känslig och skör individ som inte tål ifrågasättande. Förlåt mig sverre, jag ville bara skojja
