Okej då:
"Megasucce med ett ännu mer megasnopet slut"
Date med Samuel på Malliko där man sjösätter skidan kl. 06.30 (Samuel fd tow-in partner med Anders Bringdal och en urtrevlig göteborgare som bor här sedan typ 15 år, vindsurfade mycket för 10 år sedan och surfade Hookipa varje dag före tow-in tog över). Kvällen innan var det väl en 12-15 fots stormiga close outs på Hookipa och absolut inte inbjudande. Vår plan var dock att chansa. Oftast är det när ingen tror det är värt att gå ut som det är som bäst, gäller både spots som Torö och många unreal waves här på Maui. Hur som helst så visade det sig vara en extremt lyckad chansning.
Samuel och jag har snackat rätt mycket tillsammans men aldrig surfat ihop. Han är upplärd tow-in surfare av en av de hårdaste (Anders
så hans kompetens var det knappast någon tvekan om. Vad gäller min kompetens var det väl betydligt mer osäkert. Vi bestämde oss för att sticka till Noriega, dvs den höger som funkar bäst när det är stort på Kuau. Jag kan den vågen hyfsat bra från både surf, stand-up och vindsurf, det sistnämnda när det är hyfsat stort, typ som denna morgon. Eftersom jag är goofy hade Samuel lite betänkligheter men jag gillar verkligen att surfa högrar/backside så vi laddade på det.
Innan vi satte i skidan fick jag på mig två av Samuels flytvästar. Först en tunn som man använde för sådär 10 år sedan och sedan en lite tjockare som man använder än idag. Trenden är att man vill ha mer och mer flytkraft och skydd. Det gäller att komma upp till ytan så fort som möjligt för att kunna bli upplockad av sin partner innan nästa våg. Samuel själv hade en ännu hippare "flytdräkt", ungefär en sån som man kan köpa på Claes Ohlsson till riktigt små barn, denna dock rätt mycket mer hi-tech i neopren och så. Hela urustningen var föresten top of the line. En sprillans skida, och jag fick låna en toppenfin Kazuma bräda med blytyngder och elak shape.
I med skidan och jag körde runt lite i väntan på att Samuel skulle parkera bilen och trailern. Allt kändes lungt och skönt. Den kalla nordvinden som stökat till vågorna under ett par dagar hade lagt sig och vattnet var varmt och lungt inne i bukten. Samuel hoppade på och jag körde ner till Kuau för att vänja mig lite vid skidan och sjön. Det var helt klart vågor och det blåste faktiskt en liten svag off-shore vind - det såg helt enkelt fantastiskt bra ut!!!!!
Väl nere utanför Noriega fick jag några tips om vanliga nybörjarfel. 1) En tow-in bräda är liten och behöver fart - släpp inte repet för tidigt! 2) Av ren upphetsning går man lätt ner i botten direkt efter droppen - stanna högt på vågen och håll farten! Två rätt självklara råd och jag följde båda. Noriega är erkänt lite stökigt med konstiga strömmar åt lite alla möjliga håll, i synnerhet i denna size finns ingen egentlig kanal utan det bryter rätt friskt och tungt överallt. Första vågen var ingen av de större. Jag släppte repet hade en liten peak framför mig (hoppla) som jag speedade förbi. Sedan flackade vågen ur och nästa sektion var liksom framför mig så jag droppade av. Självklart var nästa våg en riktig manglare (vi valde helt enkelt fel våg i detta set) och den fick jag rakt i huvudet. OTROLIGT skönt med flytväst och skida. Jag bara lät mig tryckas ner och sedan flyta upp som en kork. Blev sedan uppfiskad av Samuel och sen fiskade jag upp brädan. Löjligt bekvämt jämfört med att vindsurfa i samma vågsize. Gissar att min våg var typ mast, kanske lite plus och att den som jag fick i huvudet var mast och en kvart. Dock snackar vi om hawaiimaster, dvs solida tjocka väggar som bryter rätt tungt. På ren surfhawaiianska var det väl en 12-15 fot.
En till liknande våg, dock utan en tyngre efteråt och jag började få blodad tand. 3e vågen var klart den största (jag överdriver nog om jag ska uppskatta hur stor men det var stort denna morgon, Hookipa stängde självklart och inte i närheten att någon vanlig surfare skulle ut där. Kuau, inklusive Noriegas nedre kanal stängde nog för det mesta. Såg ju inte hur det såg ut från land men nog skull man snacka om rätt utmaxat. Noriega blir liksom aldrig större en typ 1,5 mast sedan blir det bara tyngre och elakare. Hur som helst släppte jag tampen Väldigt högt uppe på en brant stor våg. Ett tag kändes det som jag släppt för högt upp och att den lilla brädan liksom tvekade om den skulle speeda ner i facet eller halka av. Gick dock vägen och jag speedade som en tok ner för facet, hann dra rätt långt och länge men höll mig hyfsat högt uppe på vågen. Såg hur vågen skulle dumpa/stänga framför mig och var otroligt frestad att bara speeda på tills jag skulle bli äten (inga tuber här men tungt ändå), i sista sekund sansade jag mig dock och droppade av en vass nästan brytande våg. Skön känsla att blåsa av en så pass stor hålig våg i sån fart. Samuel var på plats och fiskade upp mig med kommentaren "det här ser ju riktigt bra ut".
Det knepigaste för mig var egentligen att komma igång på skidan. Med extremt lite vattenskid, wakeboard och kiteerfarenhet samt strömt och jobbigt vatten var själva towandet innanför vågorna det puligaste. Samuel sa att det inte var något att oroa sig för utan att det snart skulle sitta.
Men nu ville vi till riktiga vågor - yttre spreckan nästa!
Vet inte hur många av er som vindsurfat där ute men det är i mitt tycke Mauis bästa vindsurfing. Det är en 100% riktig A-frame som om den inte är sönderblåst (känslig då den ligger en bra bit ut från kusten och där traden blir riktigt stark) har långa stora skuldror. Enda anlednign att man inte sticker ut dit oftare när man vindsurfar är brist på ork, kunskap och fantasi. Tow-in surfarna har dominerat stort där ute senaste åren och nyligen har de lite ambitiösare stand-up surfarna börjat köra där ute. Denna tidiga otippat superfina morgon var vi dock ensamma ute på hela north-shore!!!!!!! Och havet var såååå mycket cleanare än kvällen innan. Väl på plats så blev vi såååå mycket mer upphetsade. Jag har enbart vindsurfat där ute och då är det ju alltid lite blåsigt, nu var det inte långt från glassy. Jag var på väg i direkt. Samuel tyckte vi skulle ut lite längre om det skulle komma ett större set. Ut några hundra meter (alltså här finns ingen möjlighet att beskriva hur vackert både ön och havet var i den tidiga morgonsolen med stora läckra vågor med en lätt lätt off shore bris.
Jag har fått till rätt stroppstorlek trycker in fötterna och vänder mig om för att ta tag i repet - jag är så löjligt urtaggad att jag vet inte vad. Nu skulle det bli åka av! Samuel cirklar runt mig för att jag ska kunna få tag på repet. Jag tittar efter det. Ser det inte. Ser att Samuel tittar efter det. Sen tittar vi båda efter det. Sen tittar vi på varandra...
Vi har tappat repet på väg från Kuau till yttre spreckan. Vi har tappat repet!!!! Vårt enda rep!!!!!! Utan rep - inga repor!!!!!! Vi skriker inte, vi blir närmast förstummade. Vi kör runt lite på skuldrorna och försöker njuta av vad vi ser. LÅÅÅÅÅNGA, VACKRA, STORA VÄNSTRAR OCH HÖGRAR. Samtidigt är det sååååå irriterande. Vi kör tillbaka till Kuau och letar rätt intensivt. Repet är tjockt och oranget, men havet är stort. Repet är förlorat, liksom mer tow-in surfande för oss den dagen.
Tillbaka till rampen i Malliko. Där möter vi nästa tow-in par. De liksom troligen alla andra hade inte trott att det skulle vara så fint så de hade inte gått upp innan man kunde se havet. Vi hade däremot gjort allt rätt - nästan.
Två dagar kvar på ön. Stort igen men stökigt. Ska ringa Samuel nu och se om vi kan få till det i morrn eller övermorrn. Annars får det vänta till nästa vinter.
Summa kardemumma. Inte ett dugg läbbigt. Visst krävs det en hel del dyr utrustning (komplett sprillans kit går på ca 14000 dollar) och så krävs det två pers, men väl på vattnet är det den bekvämaste av alla surfvarianter. Skitkul!!!! Snopet slut, men forsättning följer - nån gång.
Over 'n out.
JB
PS: Ta nu inte detta som något slags skryt eller försök på att impa. Jag överdriver säkert som tusan och inte vet jag? Jag är bara en gammal vindsurfingturist som råkat få följa med ut på en jet ski - inget mer. [img]
POSTA STORYN HÄR OCKSÅ NU FÖR FAAAAN JEPPE!!!
