Det här är berättelsen om ett surfningsbrädeprojekt som höll på att driva en ung man till vansinnets brant!

För snart tre år sedan var jag strandsatt utan surfningsmöjligheter i Karlstad, och arbetslös på köpet. Jag sålde av de flesta av mina surfbrädor för att ha råd att köpa shitloads med eps(frigolit)-block i olika densiteter. Kunde jag inte surfa så skulle jag iallafall schäjpa brädor utav bara helvete.

Det började bra. Jag byggde ihop en glödtrådskärare av bl.a plywood och skaftet från en komockningsskyffel som jag sedan kopplade till min gamla bilbatteriladdare. Med denna började jag började skära upp blocken i mindre block baserade på olika brädtyper. Tror jag hade planerat att schäjpa ett femtontal brädor eller så.

Sedan stannade projektet upp p.g.a. pengabrist. Framåt hösten hade jag ett jobb och därmed råd att köpa material till stringers, lim till stringers, raspar, hyvlar, sandpapper, virke till schäjpbockar, skummaterial till sandpapper samt bockar, lysrör för sidobelysning, masonit till rockerprofiler och diverse andra verktyg jag behövde.Något halvår tidigare hade jag redan skickat efter en laddning med fenpluggar, leashpluggar, fenboxar och fenor från något engelskt företag. Jag hade nu
allt jag behövde för att skrida till verket. Sen uppstog en smärre konflikt med personen som ägde den gamla lada där mitt schäjprum var inhyst. Jag tappade lusten och tiden gick. Kylan började komma krypande och det stog klart för mig att det skulle bli jävligt kärvt att stå och schäjpa i minusgrader i den oisolerade ladan. Dessutom skulle det bli nästintill omöjligt att få ett bra resultat på epoxylamineringen även med hjälp av någon värmefläkt.

Det var dags för något drastiskt. Jag hade ingen lust att utföra arbetet hemma i lägenheten som jag gjorde några år innan med ett tidigare brädprojekt i en annan lägenhet. Det hade resulterat i polyesterspill på golvet och slipdamm i varje liten vrå av lägenheten. Så jag hyrde mig således ett garage i ett hyreshusområde där arbetet skulle fortsätta. Det var ett jävla meck att inreda denna verkstad då garaget dels var ett delat garage utan väggar mellan platsena samt att det låg i en nedförsbacke och lutade avsevärt. Jag köpte en stor presenning som jag gjort ett litet tält av så att inget slipdamm skulle sprida sig i garaget. Sedan byggde jag en liten vågrät plattform för schäjpställ och lampställ. Innan detta hade jag dessutom gjort en fiffig repannordning för att hissa upp eps-blocken i taket på garaget.

Schäjpandet kom igång i mitten på December. Jag var nu åter arbetslös och hade bestämt mig för att sticka till Norge efter nyår för att jobba och förhoppningsvis syssla med surfning. Med mig behövde jag givetvis surfbrädor. Time Was of the essence så jag kom på den geniala idén att göra tre olika brädor parallellt med varandra för att rationalisera arbetet. En rundnosad modern fish, en superretro fish och en superfet retro longboard av noseridingtyp låg nu i pipelinen. Arbetet utfördes uteslutande under nätterna, då jag ville undvika att träffa på garagegrannarna efter att någon vän av ordning rytit till åt mig utanför tältet och undrat va fan jag höll på med där inne, - det är ju faktiskt ett bilgarage det här! Jag hade ignorerat hans utfall med tystnad och ett snett leende på läpparna då jag tänkt på hur han skulle reagerat om han dessutom vetat om att jag stod därinne enbart iklädd kallingarna! Det blev nämligen så djuriskt varmt inne i mitt tält att detta var den enda möjliga munderingen.

Jag brukade stämpla in runt tolvsnåret. Under en intensiv vecka eller två, minnena är suddiga runt denna period, utförde jag samma procedur likt ett mantra och varje natt inleddes med att jag laddade upp med Kula Shakers gamla flummlåt Namami Nanda-Nandana i mp3lurarna. Det var epic! När gryningen nalkades smet jag alltid undan, likt en vampyr, innan de tidigaste bilpendlarna anlände till garaget.

Efter många års flitigt läsande på swaylocks och andra forum var min hjärna fullsmackad med information. Jag visste precis hur brädorna skulle vara utformade och mitt arbete skedde systematiskt likt en industrirobot som matats med information från en dator. Det gick snabbt, mycket snabbt, kanske lite för snabbt! Bara efter några dagar hade jag skurit ut rockerkurvatur och outline, limmat in stringers och shapat klart alla brädor.

Arbetsförhållandena inne i tältet var miserabla. Förutom den lamslagande värmen var det så trångt att det kändes som att jobba inuti en livmoder. Gång på gång dingade jag de känsliga olamminerade brädorna under mina omflyttningar inne i tältet. Jag svor, jag grät och jag svettades i en salig blandning iförd kalsonger, skyddsglasögon, munskydd och ett par gamla skejtdojjor. Det var en vacker syn. Kanske för vacker för att vara sann?! Va fan yrar jag om nu börjar det spåra ur...

Äh nu orkar jag inte skriva mer. Jo! sen laminerade jag brädorna och hela den skiten. I stressandet kvällen innan avfärd till Norge lyckades jag fräsa mig rakt igenom longboarden då jag skulle installera fenboxen. I övrigt tog epoxyn precis slut då jag installerade de sista fenpluggarna i retrofisken så den läckte senare in lite vatten. Jag hade inte tid att slipa brädorna någonting överhufvudtaget. Men det gick ändå fint att surfa dom under den tid jag spenderade i Norge.

Åsså lite bilder,,,,

Du verkar psycho men ändå go gubbe! fan va surfare e dumma i huvet!

Ha ha ha! Skitkul historia. Så här på avstånd ser ju brädorna fina ut... fast, läckte de in vatten så var de kanske inte helt perfekta

lars skrev:
Du verkar psycho men ändå go gubbe! fan va surfare e dumma i huvet!

Haha jag svarar samma som du Lars!

Ha ha inlägget som förgyllde min dag ! ! klockrent.. grymma brädor ! !

Tack för att du delar med dig! Grymt kul läsning!!

Hörru, hur mycket material blev över? Har du planer på fler brädor??

Väldigt underhållande faktiskt!!

Skön story. Målande, jag kan nästan känna hettan innanför presenningen.
Vad gör man inte för att gå hela vägen?!
/Marcus

hej hej tack för vänliga kommentarer!

lars; Kanske man skulle ta med i sitt CV under personliga egenskaper. Jag är psycho, men ändå en go gubbe.

Gordo: Nej brädorna är ganska långt från perfekta!

Willy: Blev en hel del material över. Ligger i en lada i Värmland fortfarande så vitt jag vet. Kanske bygger nått mer av det någon gång. Jag ska absolut bygga fler brädor fast tänkte ta det lite mer piano nästa gång. Är annars jävligt inne på att bygga en segelbåt just nu!

Wrane: Precis så är det. Kosta vad det kosta vill.

Glädje!!

Castorn skrev:

Gordo: Nej brädorna är ganska långt från perfekta!

.

Pretty fucking far away from allright...... soh han den store killen sa i Pulp fiction efter att ha blivit våldtagen av .... nån.. i filmen...