På vägen hem igår blev vi trappade när en gran la sig lite graciöst över vägen. Sekunden senare kom byns lumberjack farande med motorsåg och flanellskjorta. Vi backade bakåt till en säker plats och tänkte att vi kan väl lika gärna fika och äta ostsmörgås under tiden som röjning pågår.
Fler lumberjacks dök upp. Fler granar började ge upp. Motorsågar sjöng i vinden, arbetsuppgifter pekades ut med hela handen och det såg farligt ut. KNAK och tre granar faller ner mot grabbarna. Alla hinner undan tack och lov. Våra ostmackor tar slut och arbetsledare kliver in i bilen och kör mot oss. Han signalerar att stället är livsfarligt. Vi avslutar fikan och tar en omväg hem.
Hårt väder ställer till mycket elände med sorg och ekonomiska downers som följd. Vi däremot, vi älskar när vinden suger snoret ur näsan och med lätthet får oss att ragla och ramla. Det är mäktigt när naturen sätter oss små på plats.
