After sharing a few pictures from 4/10 with a friend back home, he responded with a short note and passage from Seamus Heaney's translation of the geographically relevant tale, Beowulf. Crazy him, he's reading it for... what appears to be fun. Anyways, here's to Sunday, in honor of all of you from North to South and West to East and in honor of the winter that seems ready to pounce with fury. Let these words fuel your passion to charge


From Beowulf:


The truth is this:
when the going was heavy in those high waves,
I was the strongest swimmer of all.
We'd been children together and we grew up
daring ourselves to outdo each other,
boasting and urging each other to risk
our lives on the sea. And so it turned out.
Each of us swam holding a sword,
a naked, hard-proofed blade for protection 540
against the whale-beasts. But Breca could never
move out farther or faster from me
than I could manage to move from him.
Shoulder to shoulder, we struggled on
for five nights until the long flow
and pitch of waves, the perishing cold,
night falling and winds from the north
drove us apart. The deep boiled up
and its wallowing sent the sea-brutes wild.
My armour helped me to hold out;
my hard-ringed mail, hand-forged and linked, 550
a find, close fitting filigree of gold,
kept me safe when some ocean creature
pulled me to the bottom Pinioned fast
and swathed in its grip, I was granted one
final chance: my sword plunged
and the ordeal was over. Through my own hands,
the fury of battle had finished off the sea-beast.

"Time and again, foul things attacked me,
lurking and stalking, but I lashed out, 560
gave as good as I got with my sword.
My flesh was not for feasting on,
there would be no monsters gnawing and gloating
over their banquet at the bottom of the sea.
Instead, in the morning, mangled and sleeping
the sleep of the sword, they slopped and floated
like the ocean's leavings. From now on
sailor would be safe, the deep-sea raids
were over for good. Light came from the east,
bright guarantee of God, and the waves 570
went quiet; I could see headlands
and buffeted cliffs. Often, for undaunted courage
fate spares the man it had not already marked.
However it occurred, my sword had killed
nine sea-monsters. Such night-dangers
and hard ordeals I have never heard of
nor of a man more desolate in surging waves.
But worn out as I was, I survives,
came through with my life. The ocean lifted
and laid me ashore, I landed safe 580
on the coast of Finland.

Och vart är sammanfattningen?

Elin_nybörjaren skrev:
Och vart är sammanfattningen?

That there are some real warriors amongst you, you know who you are!

that was awesome, thanks Alex

alexfromcali skrev:
Elin_nybörjaren skrev:
Och vart är sammanfattningen?

That there are some real warriors amongst you, you know who you are!

Okej tack för sammanfattningen. Nu ska jag kolla igenom texten o kolla om det stämmer.

Elin_nybörjaren skrev:
alexfromcali skrev:
Elin_nybörjaren skrev:
Och vart är sammanfattningen?

That there are some real warriors amongst you, you know who you are!

Okej tack för sammanfattningen. Nu ska jag kolla igenom texten o kolla om det stämmer.

Jag uppfattade texten att det handlade om att det var några som hade växt upp tillsammans och hade båda blivit starka simmare. De ville nu utmana varandra i en surfstrid om vem som kunde vara den mest extrema surfaren.

Surfbräda användes som ett svärd och i deras strider med vågorna var utmaningarna stor de mötte olika hinder som t, ex sjömonster och stora vågor som svepte över dem, stark vind som ville att de skulle blåsa bort. Fast för den ena surfaren som såg Guds sken från öst fick ta emot beskyddandet och flöt i land utefter Finlands kust.

Vad som hände med den andra surfaren uppfattade jag inte.

i like that, tell him thanks.

Elin_nybörjaren skrev:
alexfromcali skrev:
Hey guys, just want to share Danish recon. info and other observations with ya.

I live on the north coast of Sjælland and look out at Kullen daily... wishing, hoping, praying, asking myself WTF I'm doing here. In the evening the lighthouse charms me when we are down on the beach and I dream, like many of you, that the wind will once again blow in our favor. But sentiment is not what I want to share.


Ok you are from LA and you live in Sjælland that´s good for you. I want to listen to your sentiment about how you feel about to surf in Sjælland. Next time I want you to write with more passion and how you feel when you thinking about your interests surfing.

That's my wishes.


Alex jag vet nu syftet med hur det kommer sig att du skapade denna tråd. Det är för att du tidigare lyssnade på mina önskningar och nu ville uppfylla dem i delge hur du tänker om surfing. Jag är så tacksam för att du skrev denna tråd för mig!

Jag orka int,,,,,Kan, nån sammanfatta tråden på två rafer åt mig på svenska,,,,

ååååååhhhhhhh............det var drygt att läsa men det ver nästan värt det!

jocke skrev:
Jag orka int,,,,,Kan, nån sammanfatta tråden på två rafer åt mig på svenska,,,,

Du kan ju alltid kolla på filmen...

Soulshine skrev:
jocke skrev:
Jag orka int,,,,,Kan, nån sammanfatta tråden på två rafer åt mig på svenska,,,,

Du kan ju alltid kolla på filmen...

Jocke kan börja med att läsa MIN sammanfattning.

Försök till översättning:

Från Beowulf:


Sanningen är denna:
när det verkligen var tunga höga vågor
var jag den starkaste simmare av alla.
Vi hade varit barn och vi växte upp tillsammans
och försökte överträffa varandra,
vi skröt och uppmanar varandra att riskera
våra liv på havet. Och så blev det.
Vi simmade höll i ett svärd,
en naken," hard-proofed blade" för skydd 540
mot val-djuren. Men Breca kunde aldrig
röra sig längre eller snabbare en mig
än jag kunde klara av att röra mig från honom.
Skuldra vid skuldra, kämpade vi på i
fem nätter tills tidvattnet
och höga vågori den förgängliga kyla,
natten föll och vindar från norr
drev oss isär. Djupet kokade
och dess vältrande skickade havet bofvarne vild.
Min pansar hjälpte mig att hålla ut;
min hård-ringade post, hand-smidda och länkade, 550
ett fynd, tättsittande filigran av guld,
höll mig säker . När någon havs varelse
drog mig till botten
och svepte mig i sitt grepp, fick jag en
sista chans: mitt svärd störtade
och prövning var över. Med mina egna händer och
raseri i slaget hade jag gjort slut på havet-odjuret.

"Gång på gång attackerade otacksammal saker mig,
lur och förföljelse, men jag for ut, 560
kämpade med mitt svärd.
Min kropp var inte för att festa på,
det skulle inte finnas monster som frossar i anblicken
över deras bankett på botten av havet.
på morgonen, sargade och sovande
flöt de
som havets lämningar. Från och med nu skulle
sjöman skulle vara säker, havets skördar
var över för gott. Ljuset kom från öster,
gav garanti från Gud, och vågorna 570
gick tyst, jag kunde se uddar
och huggna klippor.
Ödet skonar mannen som inte redan blivit märkt.
Men det inträffade, mitt svärd hade dödat
nio havs-monster. Sådana nattliga faror
och hårda prövningar hade jag aldrig har hört talas om
heller inte en man med mera öde i svallande vågor.
Men sliten som jag var, överlever jag,
kom igenom med mitt liv. Havet lyfte
och lade mig i land. Jag landade säkert 580
vid Finlands kust.

Det var fint men jag trodde att finländare bara drack sprit och slåss med KNIV...