Well, jag har en del tid att filosofera just nu och se en massa surffilm, just nu går Step into liquid varv efter varv här i butiken.. Så många olika människor som vill surfa, gammal som ung. En kille som skadade nacken i och med surf kan inte sluta, utan fortsätter ligga på brädan och kör boggyboardstilen m brädan, eftersom han nu är rullstolsbunden. Och alla beskriver känslan av surf som om "once u go black u never go back", fast den svarta kuken är utbytt t en surfbräda.

Känslan kan vara så enorm där ute, svår att beskriva. Vad beror det på?
Livet startade i havet, är det därför vi känner oss så naturliga där? Jag tycker bara det hela är så magiskt och mystiskt...

magin finns i vågrörelsen

att vågen som helhet består, men den hela tiden förändras..

nuet möter evigheten

där i finns magin

Är detta en dikt Sverre eller är du, GOD HELP US, seriös?

Ja jag är ibland seriös i min poesi, ibland är min poesi blott en ironisk örfil i ansiktet mot vad som kallas konst.
Jag är till person vare sig si eller så. Ingen kan sätta mig i ett fack, det ena eller det andra. Jag är seriös, och jag är oseriös, ibland kan det vara svårt att veta vär jag är det ena eller det andra.
Jag är som själva vågen, föränderlig i all min oföränderlighet.
Jag är ambivalent till min natur, denna natur är männsiskans sanna ansikte.
Hennes försök att skapa sig en identitet är blott tafatta försök att skapa ordning i det kaotiska, att skapa rum i det rymdlösa, att frysa tiden i dess flykt.

Åter till vågen, förtydligande:

Du ser en våg från land, på håll betraktar du en perfekta rullande linjer, vågen som hela tiden befinner sig i rörelse, som förändras, men vars form hela tiden består.
När människan på Hawaii tog steget att förflytta sig själv från betraktaren, från sin yttre position till att bli vågen, till att befinna sig på dess spjutspets, att bli rörelsen, förändringen, det är att jämföra med att

färdas på en ljusstråle
som att färdas på tidens yttersta spets

Men vi ser ljuset utifrån, vi upplever tiden utifrån oss själva,
men vi ser inte längre vågen innifrån land

vi surfare är vågen i dess öga,

Amen

sverre skrev:
Ja jag är ibland seriös i min poesi, ibland är min poesi blott en ironisk örfil i ansiktet mot vad som kallas konst.
Jag är till person vare sig si eller så. Ingen kan sätta mig i ett fack, det ena eller det andra. Jag är seriös, och jag är oseriös, ibland kan det vara svårt att veta vär jag är det ena eller det andra.
Jag är som själva vågen, föränderlig i all min oföränderlighet.
Jag är ambivalent till min natur, denna natur är männsiskans sanna ansikte.
Hennes försök att skapa sig en identitet är blott tafatta försök att skapa ordning i det kaotiska, att skapa rum i det rymdlösa, att frysa tiden i dess flykt.

Åter till vågen, förtydligande:

Du ser en våg från land, på håll betraktar du perfekta rullande linjer, vågen som hela tiden befinner sig i rörelse, som förändras, men vars form hela tiden består.
När människan på Hawaii tog steget att förflytta sig själv från betraktaren, från sin yttre position till att bli vågen, till att befinna sig på dess spjutspets, att bli rörelsen, förändringen, det är att jämföra med att

färdas på en ljusstråle
som att färdas på tidens yttersta spets

Men vi ser ljuset utifrån, vi upplever tiden utifrån oss själva,
men vi ser inte längre vågen innifrån land

vi surfare är vågen i dess öga,

och ur denna händelse på Hawaii föddes en religion

Amen

VA fan blev min redigering så för???? helvette!

Vi surfare är I vågens öga...

sverre skrev:
Ja jag är ibland seriös i min poesi, ibland är min poesi blott en ironisk örfil i ansiktet mot vad som kallas konst.
Jag är till person vare sig si eller så. Ingen kan sätta mig i ett fack, det ena eller det andra. Jag är seriös, och jag är oseriös, ibland kan det vara svårt att veta vär jag är det ena eller det andra.
Jag är som själva vågen, föränderlig i all min oföränderlighet.
Jag är ambivalent till min natur, denna natur är männsiskans sanna ansikte.
Hennes försök att skapa sig en identitet är blott tafatta försök att skapa ordning i det kaotiska, att skapa rum i det rymdlösa, att frysa tiden i dess flykt.

Åter till vågen, förtydligande:

Du ser en våg från land, på håll betraktar du en perfekta rullande linjer, vågen som hela tiden befinner sig i rörelse, som förändras, men vars form hela tiden består.
När människan på Hawaii tog steget att förflytta sig själv från betraktaren, från sin yttre position till att bli vågen, till att befinna sig på dess spjutspets, att bli rörelsen, förändringen, det är att jämföra med att

färdas på en ljusstråle
som att färdas på tidens yttersta spets

Men vi ser ljuset utifrån, vi upplever tiden utifrån oss själva,
men vi ser inte längre vågen innifrån land

vi surfare är vågen i dess öga,

Amen



Fast jag kan sätt dig i ett fack Sverre eftersom jag känner dig. Gissa vilket fack?

DIN MAMMAS FACK!!!!! HAHAHHAAHAH HAHAHAHHAHAH HAH AHAHH HAHA HAHAHHAH HAHAH AHAH AHHA FACK DIN MAMMA HAHAH AHAH HAHAHAHH

nja....
vilken filosofisk förmåga du visar upp adamski..
DIN MAMMA och BOS är stolta över dig!

Enkelt! För att det är "gôôr skôjj" som vi säger i Värmland

Aa, kanske den främsta och enda orsaken!

Jag surfar bara för att verka cool och få brudar. Tycker att surf är svintråkigt. NOT!!!!

Hehehehehehe, men coolhetsfaktorn ÄR stor!

Visst man surfar därför att det är skoj, en otrolig känsla. Men VARFÖR är det det?
Man måste alltid ställa frågan varför om man vill finna den yttersta orsaken till något, och på så sätt bli mer upplyst om vår existens och vad det innebär att vara människa.

BOS spreading wisdom since 2007

Jaa... DET är vad vi försöker finna ut på denna tråd ja. VARFÖR. Why, o why? Inga fler som vill bidra med sina tankar? För flummig tråd för er kanske?

Surfa är den största känslan av total frihet... Bekymmer och grubblerier försvinner för en stund.. Frihet för mig är glädje... och det är väl det som gör livet värt att leva?

U are right about that girl!

Surfing är inte frihet, snarare ett fängelse som låser in resten av livet... Vi är alla förlorare här! Feta jävla loosers.

Jag väljer att se resten av livet som ett fängelse och surfingen som en utväg... För inte är jobb och alla andra måsten nån sorts frihet för mig.

Mycket intressant tråd…
Har funderat lite på detta och kommit fram till några helt ovetenskapliga teorier…
En förklaring kan nog vara kemisk… jag tror att det frigörs ”lyckoämnen” i hjärnan när man lyckas fånga en våg (eller i mitt fall, mest vågskum). Är förstås inte så insatt i hjärnans kemi. Någon annan som vet mer om endorfiner, adrenalin och sånt? Det jag vet är att kemikalierna som skapas i kroppen när man står där på brädan är beroendeframkallande… och just nu har jag svår abstinens.

En annan förklaring kan vara känslan av att jag lyckas kontrollera en liten, liten del av något okontrollerbart. I alla fall så får jag känslan av att kontrollera det. Men den känslan brukar ju bli väldigt kortvarig. Neptunus är snabb på att ta ner mig på jorden, eller rättare sagt i vattnet.

Sen kan det ju vara så att när man kämpar som bara f*n för att klara av att paddla ut, hoppa upp och komma iväg så blir känslan så mycket större, än om man inte behöver göra något för att uppnå den.

Kanske kan det vara så att när man är därute bland vågorna, så blir man en del av något mycket större än den lilla materia man själv består av. När man inser att man bara är en ytterst liten del av något så mäktigt som naturen blir man ganska ödmjuk.

Som Liinus skrev så går känslan egentligen inte att beskriva. Jag vet bara att när jag står på brädan och känner kraften från vågen så blir jag intensivlycklig!

Smulan skrev:

Kanske kan det vara så att när man är därute bland vågorna, så blir man en del av något mycket större än den lilla materia man själv består av. När man inser att man bara är en ytterst liten del av något så mäktigt som naturen blir man ganska ödmjuk.

Kunde inte sagt det bättre själv.

Mm... En av de få gånger man är ödmjuk på riktigt, känner jag.. Annars tar man det mesta för givet. Alltså är det jävligt bra att surfa!! Det gör oss till bättre människor...

Thompa skrev:
Surfing är inte frihet, snarare ett fängelse som låser in resten av livet... Vi är alla förlorare här! Feta jävla loosers.

Jo, man kan se det så också. Men mest om man bor i ett osurfigt land som Sverige, där alla mest bara får längta efter surf.

Livet är ett fängelse och surfsessionerna permissionerna!!

Fast det är klart att det är tråkigt att se livet som ett fängelse, kanske är det mer så att det vanliga livet begränsar surfmöjligheterna. Och ja, jag vet att man kan välja vilket liv man vill leva...

Lindzter skrev:
Jag väljer att se resten av livet som ett fängelse och surfingen som en utväg... För inte är jobb och alla andra måsten nån sorts frihet för mig.

Försökte citera detta i mitt förra inlägg men lyckades inte, försöker igen!

hehe den här frågan påminner mig som fan om boken Alkemisten. för att omskriva, "när vi surfar talar vi det universella språket" Om någon skulle ge sig ut bara för att vara modig skulle han ha mycket svårt att förstå språket. men när man ser den som är riktigt frälst kan man nästan tro den samtalar med havet." alla ting är ett, att vara en del av ett annat element är obeskrivligt. flummig tråd xD

For me, surfing satisfies a wide range of needs:

- att jaga: man jagar vågor från kartan, till platsen till line-uppen
- man är ute i naturen, och utanför sitt naturligt element, som gör det spännande, även om inte förhållanden är det
- det är socialt på ett opretentiöst och primitivt sätt, line-uppens respekt hierchi är oftast formad utifrån dem som är bäst/wisest-(sp på svenska?) Man kan ha ett häftigt cv, kostym, business card och hipp frisyr men du kommer ändå vara en kook om det är nu det du är hehee.
- det är lekfullt, och jag tror helt ärligt att människör är som mest utvecklad när dem leker, det ökar kreativitet och man släpper spärrar för nya möjligheter .
- det känns jävligt gott, allt ifrån att duckdiva till att pumpa
- ett väldigt fulländad sport helt enkelt men har mycket aspekter av konst med. Därför ser man, surf fashion, surf musik, osv. Man ser inte direkt mycket Hockey musik.
- det är naturligt lek, kolla bara delfiner, säler mm.
- man känner sig viklöst, som att flyga...verka som människör har detta som behov också


Men det är jävligt addictive. Jag har sagt det för och ska säga det igen:
Surfing is ruining my life and my life keeps ruining my surfing!

SharkBoy skrev:

- det är lekfullt, och jag tror helt ärligt att människör är som mest utvecklad när dem leker, det ökar kreativitet och man släpper spärrar för nya möjligheter .

Där skrev du nåt vettigt SharkBoy.
Jag vill lära mig att surfa endast för att leka lite nytt, för att variera mig med allt annat som jag leker med. Om jag ska gå nån sån där surfskola så vill jag gå i barnklassen där det leks extra mycket istället för med vuxna där det förmodligen leks mindre eller i alla fall på ett mer vuxet sätt.

Allmänt så tror jag människan vill surfa för att de/ni vill uppleva "flow".

Är det inte en kombo av alltihop? Sitter och guppar med en polare och snackar skit. Tar nån våg. Helt slut på kvällen och drar några slöa likörer innan man somnar. Fysisk utmaning ihop med att man kan få terapi för själen.
Aldrig hört någon fotbollsspelare få ut lika mycket i kombo