Tänkte vi kunde dela med oss av dumma/ogenomtänkta/klantiga saker vi gjort under utövande av den ädla sysslan surfing. Så jag börjar med en historia från veckan på Lanzarote som jag just avslutat:

Skulle surfa Morro Negro, en lång höger, point break, i onsdags kväll och det var stort, mkt stort för mig, ungefär dubbelt så höga face som jag själv. Men det låg tre ganska orutinerade snubbar långt in och tog vågorna som blev över, tänkte att jag likaväl kunde göra det eftersom solen var på väg ner, där verkade de stora mullrande grejerna inte så jobbiga. Paddlade ut. Inga problem. Lade mig, givetvis, tio meter utanför den yttersta snubben. Så började seten rulla in, tunga saker medan jag böljade upp och ner på min nya 6'2:a. Lyckades hålla mig undan vitvattnet men med resultatet att jag drev allt längre bortåt från där jag hade tänkt sitta och definitivt längre bort från där jag paddlat ut.
Nu kom ännu större grejer in och det började kännas ganska sketchy. Lika bra att paddla tillbaka till den trygga marken och bilen.
Not.
Helt jävla omöjlgt, här drog en stark rip åt helt annat håll, mina hårt arbetande armar fick mig inte att röra på mig en millimeter.
Jag var på väg mot the slab, en jäkligt tubig våg som jag bara surfat en gång tidigare - under en definitivt mkt mindre dag än denna. Inte bra. Jättedåligt. Speciellt när ingen är ute där.
Feta vågor slog mot en hård strand här, medan paniken spred sig i min kropp började jag accepterade faktum att jag skulle få jäkligt ont där borta vid stranden och min nya bräda inte skulle vara så ny snart.
Men jag drev bortom the slab - mot El Quemao (ännu tyngre våg)! Men nu vände lyckan och jag kunde sakta röra mig mot stenstranden och en ganska bumpy landning där min bräda fick sig några skrapningar.
Så här stod jag 400 meter bort från bilen på andra viken och tackade gud, allah, buddah och några heligheter till för att jag inte blev dränkt eller mosad.
Till mitt försvar vill jag säga att detta var långtifrån första gången jag surfade morro negro, förhoppningsvis inte sista heller. Men man kanske bör dra lite slutsatser av att det är bara några halvnybörjare i vattnet trots rätt cleana stora vågor.
Well, det tog mig en halvtimme att gå tillbaka till bilen.

Jag har hört ryktas att det är fler än du som drivit över till The slab från Morro negro när det är stort.

Vet inte om det stämmer eller inte men det sägs att nån eller några har drunknat på det här sättet.
Skulle inte förvåna mig om det är sant.

Har sett en och annan svensk ute på liknande turer på morro negro som din,jorgenl.Sjöborrar i foten & dingad bräda brukar väl vara facit.

Vänstern...(the slab)

Here's an even funnier story..
En dag när det var stora vågor i Sydney bestämmde Nat och jag att vi skulle åka gummi båt till ett stort bryt utanför kusten..Vi körde ut och allt gick bra och vi surfade på reala stora vågor hela dagen..Efter vi klev tillbaks i båten och byt om bestämmde Nat att vi skulle prova åka ner på en våg i båten !!!
Yeeehooo..bra idé...NOT.... Vi körde full gas ner facet på en real sätt våg..Jag stog fram och hålde i en rep som en jävla bullrider...problemet var att ner vi kom ner facet båten ville bara åka rakt fram och vågade inte botten svänga...Det resultaltet blev att vi gjorde en katapultaktande nosedive på full gas på en 5m våg och blev katapultad..(alla plus allt i båten..Nat,RAT, Cat och Matt + dräkter, kameror, kläder,handdukar,Planböker..osv)...ALLLT BLEV SLÄNGD 5m utåt och 3m uppåt i luften med en motor på full gas upp och ner...Efter vi blev totallt bortspolad av en 8 våg sätt skrapade vi ihop allt vi kunde hitta som flöt..det var mycket som bara försvann och vi 4 paddlade båten 2km tillbaks till land och ringde Ntas fru Ti som kom och hämtade oss med båt trajlern kl.22 på kvällen...KLASSISK MINNE....

Inte så sketchy, men passar in inom avdelningen dumma nybörjare..

Hade precis lärt mig att stå upp på brädan när en australiensk kompis tog med mig upp på en tur i NSW. Eftersom han är/var en ganska duktig surfare så var han inte så sugen på att surfa vitvatten tillsammans med mig.. Hur som helst, en regning och stormig dag hamnade vi vid Scotts Head. Jag var livrädd när jag tittade ut över brytet. Pat skrattade och sa att det var inte så farligt:

-Give it a try, won't kill you!

Ville inte fega ut så jag krängde på mig dräkten och tog brädan under armen. På väg ner mot brytet mötte jag en surfare. Han tittade på mig - sedan på min bräda:

-You gunna surf here?
-Yep! (jag försökte se lugn ut)
-On that board? (han tittade på min otroligt fula, dingade och neonförgade 7.6:a från -95)
-Yep! (hade så bra koll så jag anade jag inte hur dumt det måste sett ut - trots mina fina våtdräkt)
-Ok. Good luck mate!

Lyckligtvis blev jag räddad av 100ton vitvatten som hindrade mig från att komma ut. Så jag lyckades inte ställe till så mycket skada - den gången!

Okej, det här är nog fan det dumaste jag har hört något göra.

Bali, Indonesien, 2002. Jag hade precis kommit tillbaka från en nybörjarsession på Kuta Beach när en granne på hostelet föreslog att jag skulle hänga med honom till ett rev dagen därpå. Jag hade vid det här laget surfat ca 4 dagar någonsin, och höll fortfarande på att lära mig vad som var fram och bak på brädan. Jag var kort sagt inte redo att göra något annat än att slafsa runt i vitvattnet.

Men självklart tackade jag ja, och följde med honom följande morgon till revet som visade sig vara Uluvatu. Jag hade egentligen bara tänkt tilla på men tog med brädan (6'10" rounded pin) för säkerhets skull. När vi väl var där så såg det inte så stort ut från uppe på klippan så jag fick låna ett par reefboots och följde med honom ut. Needless to say var det betydligt större än va det såg ut på avtsånd (jag kan för mitt liv inte säga hur stort det var idag...), och eftersom jag aldrig tagit en våg innan i hela mitt liv så började jag inse att jag tagit mig lite vatten över huvudet.

Anyway, efter att ha guppat ett tag i lineupen så besämmer jag mig för att testa en våg. Mest för att kunna paddla in och ur vattnet efteråt. Jag wipar naturligtvis storartat och när jag fått fatt på brädan och samlat mig så har strömmen redan tagit mig långt förbi grottöppningen (för er som inte varit i Ulu, så går man i och ur vattnet genom en grottöppning i klippväggen). Jag börjar därför helt sonika paddla tillbaka mot lineupen, utan att tänka på att jag paddlar rakt motströms. Eftersom jag är en usel paddlare dröjer det nu inte så länge förrän jag är helt slut i armarna och dessutom har drivit så långt bort att jag är helt ensam. Kusten på den delen av Bali rätt klippig, och strömmen och vågorna trycker sakta men säkert in mig mot den 15 meter höga lodräta klippväggen. Paniken växer samtidigt som den sista gnuttan energi rinner ur armarna. Jag inser att jag inte kommer komma ut utan vänder brädan och sick sackar mig in mellan klipporna till en liten avbalkning (2 ggr 1 meter) i klippväggen där jag kan stå och pusta ut lite. Efter ett tag så kastar jag mig ut igen och försöker vinna mot strömmen och vågorna, men armarna är helt enkelt slut, helt slut, och jag driver tillbaka in mot klipporna.

Nu börjar goda råd bli dyra och jag kastar en blick uppför klippväggen. Till min glädje håller ett gäng indoneser på att bygga något och jag ropar förtvivlat "help help"!! Efter ett tag dyker det upp en snubbe som pekar att jag ska fortsätta med stömmen bort längs med klippväggen. Ok, tänker jag, det verkar vara det enda jag kan göra så varför inte. Ömsom klättrande och ömsom paddlande tar jag mig sent omsider bort till ett ställe där klippväggen sluttar så pass att man kan klättra upp för den, och där väntar indonesen som hjälper mig upp. Något skakig går jag tillbaka till bilen medan en tränsingvärk från helvetet sprider sig i hela överkroppen.

Redax, har inte du nån skön story från Knappelskär som innefattar 2 våtdräkter
och en stadig frukost ?

beijbom skrev:
Okej, det här är nog fan det dumaste jag har hört något göra.

Bali, Indonesien, 2002. Jag hade precis kommit tillbaka från en nybörjarsession på Kuta Beach när en granne på hostelet föreslog att jag skulle hänga med honom till ett rev dagen därpå. Jag hade vid det här laget surfat ca 4 dagar någonsin, och höll fortfarande på att lära mig vad som var fram och bak på brädan. Jag var kort sagt inte redo att göra något annat än att slafsa runt i vitvattnet.

Men självklart tackade jag ja, och följde med honom följande morgon till revet som visade sig vara Uluvatu. Jag hade egentligen bara tänkt tilla på men tog med brädan (6'10" rounded pin) för säkerhets skull. När vi väl var där så såg det inte så stort ut från uppe på klippan så jag fick låna ett par reefboots och följde med honom ut. Needless to say var det betydligt större än va det såg ut på avtsånd (jag kan för mitt liv inte säga hur stort det var idag...), och eftersom jag aldrig tagit en våg innan i hela mitt liv så började jag inse att jag tagit mig lite vatten över huvudet.

Anyway, efter att ha guppat ett tag i lineupen så besämmer jag mig för att testa en våg. Mest för att kunna paddla in och ur vattnet efteråt. Jag wipar naturligtvis storartat och när jag fått fatt på brädan och samlat mig så har strömmen redan tagit mig långt förbi grottöppningen (för er som inte varit i Ulu, så går man i och ur vattnet genom en grottöppning i klippväggen). Jag börjar därför helt sonika paddla tillbaka mot lineupen, utan att tänka på att jag paddlar rakt motströms. Eftersom jag är en usel paddlare dröjer det nu inte så länge förrän jag är helt slut i armarna och dessutom har drivit så långt bort att jag är helt ensam. Kusten på den delen av Bali rätt klippig, och strömmen och vågorna trycker sakta men säkert in mig mot den 15 meter höga lodräta klippväggen. Paniken växer samtidigt som den sista gnuttan energi rinner ur armarna. Jag inser att jag inte kommer komma ut utan vänder brädan och sick sackar mig in mellan klipporna till en liten avbalkning (2 ggr 1 meter) i klippväggen där jag kan stå och pusta ut lite. Efter ett tag så kastar jag mig ut igen och försöker vinna mot strömmen och vågorna, men armarna är helt enkelt slut, helt slut, och jag driver tillbaka in mot klipporna.

Nu börjar goda råd bli dyra och jag kastar en blick uppför klippväggen. Till min glädje håller ett gäng indoneser på att bygga något och jag ropar förtvivlat "help help"!! Efter ett tag dyker det upp en snubbe som pekar att jag ska fortsätta med stömmen bort längs med klippväggen. Ok, tänker jag, det verkar vara det enda jag kan göra så varför inte. Ömsom klättrande och ömsom paddlande tar jag mig sent omsider bort till ett ställe där klippväggen sluttar så pass att man kan klättra upp för den, och där väntar indonesen som hjälper mig upp. Något skakig går jag tillbaka till bilen medan en tränsingvärk från helvetet sprider sig i hela överkroppen.

Det har jag gjort flera gånger på Ulu's fast i betydligt större vågor...en gång klev jag ut i Padang Padang....!!!!!..det är långt...flera gånger har jag åkt racetrack alldeles för långt på hög vatten och blev tvungen att klättra på klipporna tillbaks till ulu's

Esta we're waiting for your "Dump in The Woods" tale........

Det dummaste jag gjort var att heja tillbaka på Gazzer första gången vi sågs. haha
Skämt åsido.
Att ha paddla ut i ett stort lowtide Bidart (Fra) var dumt, men det var 20 år sen och jag lever än.
Sen finns det småsaker såsom att glömma dra igen våtdräktens dragkedja o undra varför i hela friden det kommer så mycket färskvatten innanför (under senaste SM-dagen - tack Skuggan som märkte det och drog upp den åt mig).
En annan korkad grej (med facit i hand) var att inte haka på mina homies ner till Torö den där grymt cleana dagen i november -05.
Senaste dumt var att glömma sätta fast leachen så Blå Faran fick sig ytterligare blåtiror på Rockis oförlåtande stenar.

Kanske ingen riktig surf historia, men jag hade brädan under armen. Första gången jag åkte till Indo och till ön Asu för lite surf så haikade vi med en lokal fiskare som körde oss från Nias. Vi kom fram mitt på natten och där finns ingen elektisitet, alltså helt mörkt. Det enda ljuset vi hade var från en liten stearin lampa som hängde på fronten på båten. 5 meter från strandkanten slängde jag på mig ryggsäcken på ca 30 kg och brädan under armen och hoppade i tron att det var så grunt som det såg ut till. med 30 kg extra och ett skadat självförtroende sjönk jag ganska snabbt till botten som var ungefär 4 meter längre ned än vad jag hade spått. En otroligt bra start på mitt bästa surfminne någonsin.....håller på att ta livet av sig innan man e framme:silly:

cobben skrev:
Redax, har inte du nån skön story från Knappelskär som innefattar 2 våtdräkter
och en stadig frukost ?

Tullviken!

Jakob! Har inte du också varit ute o glidit på Uluvatu fög många år sedan?

ha ha, sköna stories.
Själv kommer jag att tänka på när jag direkt efter en tung festnatt, fortfarande riktigt svängd iskymnignen sprang joddlande ner till burleigh pointen med en sällan använd semigun för det var rätt sizey. Lyckades efter en massa vinglande och halkande och mycket o-timat jumpoff på stenarna paddla ut i lineup och tyckte jag hade stenkoll. Men när jag tog första vågen och börjad med bottsvängen slidade hela brädan runt och jag slammade precis framför stenarna... hade glömt att sätta i fenorna... bra jobbat!!!

sen har man ju lyckats snappa bräda ellr leash på några mindre bra spots att göra det på, med små äventyr som följd.. med en besk eftersmak av ångest..

Ratman, var det möjligen Newport reef ni välte båten på..??

fan det har var kul läsning, skriv mera boys!!!

Bestamde mig for att kora pa rygg med huvet forst i molle.
Slutade med att jag kolliderade med en sten. Fick aka in till akuten och sy ihop halet i ryggen.

Jag har fatt stryk I Uluwatu ocksa men det ar en annan historia

Erik: Kändes inte som jag skulle drunkna, men tappar man av ngn anledning brädan i det läget är det nog inte så jäkla kul.

RATMAN skrev:
Here's an even funnier story..
En dag när det var stora vågor i Sydney bestämmde Nat och jag att vi skulle åka gummi båt till ett stort bryt utanför kusten..Vi körde ut och allt gick bra och vi surfade på reala stora vågor hela dagen..Efter vi klev tillbaks i båten och byt om bestämmde Nat att vi skulle prova åka ner på en våg i båten !!!
Yeeehooo..bra idé...NOT.... Vi körde full gas ner facet på en real sätt våg..Jag stog fram och hålde i en rep som en jävla bullrider...problemet var att ner vi kom ner facet båten ville bara åka rakt fram och vågade inte botten svänga...Det resultaltet blev att vi gjorde en katapultaktande nosedive på full gas på en 5m våg och blev katapultad..(alla plus allt i båten..Nat,RAT, Cat och Matt + dräkter, kameror, kläder,handdukar,Planböker..osv)...ALLLT BLEV SLÄNGD 5m utåt och 3m uppåt i luften med en motor på full gas upp och ner...Efter vi blev totallt bortspolad av en 8 våg sätt skrapade vi ihop allt vi kunde hitta som flöt..det var mycket som bara försvann och vi 4 paddlade båten 2km tillbaks till land och ringde Ntas fru Ti som kom och hämtade oss med båt trajlern kl.22 på kvällen...KLASSISK MINNE....

Jag kan se Nat framför mig säga: "That was fun,let's do it again"

Inte nån galet kul historia kanske, men jävligt dumt:

Att under 10 års tid, vintertid, ligga i vattnet och som ett mantra tänka "bara en våg till", "bara en våg till"
i all oändlighet - trots att fötter och händer skriker efter värme. Detta har nu resulterat in att mina fötter
blir helt vita - bara jag dricker en kall bärs. Typ.

I shot the pier and the pier won.

Kan bjuda på en till:

Surfade halfways på kuta beach en sen kväll för några år sedan. Litet men mycket folk, som vanligt. Var ganska slö och åkte kort på en liten snabb höger och skulle hoppa av den lilla vågen där det var ungefär midjehögt med vatten men eftersom jag var så slapp och slö så råkade jag luta mig bakåt det sista jag gjorde varpå brädan flög rakt fram som en liten katapult - och rakt in i armen på en stackars japan som stod några meter bort. Att döma av farten och smällen borde han brutit armen.
Japanen stönade till, såg mordisk ut men gjorde som en riktig japan - behöll masken och behärskkningen (hade motsvarande sak hänt mig hade jag typ velat börja slåss). Jag bad om ursäkt typ tiotusen gånger och surfade ingen mer våg den kvällen.

Okej, detta är pinsamt, men sant, det hände höste'05 på ett välkänt bryt i Halland. Jag tog en våg, droppade brant som vanligt, sen dog vågen. Bakom kommer ett större set, jag ligger ganska långt till vänster, hoppar på, men hinner inte runt en pir som ligger i vägen. Mot bättre vetande, får jag för mig att klättra upp på denna pir, där alla större vågor hamrar in mot.

Vinden ylar och jag lyckas kravla mig upp på de hala stenaren framför, bara för att få ett par i ryggen som försöker suga tillbaka mig i vattnet framför. Lyckas efter någon mitt kravla mig upp, bara nästan för att blåsa omkull i vinden. Det kunde gått värre.

Jag hamnde där igen i höstas, men det berodde på att leashen gick av, och då hade jag backup utav Remo som sprang ut på piren, för han såg att min bräda hade "slitit" sig.

Har säkert tonvis med stories från Oz, en där lifeguarden kör fram bilen på stranden strax norr om Narrowneck och skriker ut: "You have to paddle to get to shore, use your arms" jag var helt slut och låg och tog det lugnt, men pinsamt var det. Jag "skällde" ut honom, och han insåg, trots min "korta" badbyxor och blåa rashguard att jag kanske inte hade vart i knipa, trots allt. Men hela stranden trodde något annat.

Janne E skrev:
RATMAN skrev:
Here's an even funnier story..
En dag när det var stora vågor i Sydney bestämmde Nat och jag att vi skulle åka gummi båt till ett stort bryt utanför kusten..Vi körde ut och allt gick bra och vi surfade på reala stora vågor hela dagen..Efter vi klev tillbaks i båten och byt om bestämmde Nat att vi skulle prova åka ner på en våg i båten !!!
Yeeehooo..bra idé...NOT.... Vi körde full gas ner facet på en real sätt våg..Jag stog fram och hålde i en rep som en jävla bullrider...problemet var att ner vi kom ner facet båten ville bara åka rakt fram och vågade inte botten svänga...Det resultaltet blev att vi gjorde en katapultaktande nosedive på full gas på en 5m våg och blev katapultad..(alla plus allt i båten..Nat,RAT, Cat och Matt + dräkter, kameror, kläder,handdukar,Planböker..osv)...ALLLT BLEV SLÄNGD 5m utåt och 3m uppåt i luften med en motor på full gas upp och ner...Efter vi blev totallt bortspolad av en 8 våg sätt skrapade vi ihop allt vi kunde hitta som flöt..det var mycket som bara försvann och vi 4 paddlade båten 2km tillbaks till land och ringde Ntas fru Ti som kom och hämtade oss med båt trajlern kl.22 på kvällen...KLASSISK MINNE....

Jag kan se Nat framför mig säga: "That was fun,let's do it again"

PRECIS VAD HAN SA JANNE !!!!!.... ...men det var en jääävlar lååång paddel in med båten..tog 3 timmar..hahahaha

Here's one more story..One of injury.....
In '85 I went to Bali with a group of mates..Pete, mick, carl, johnny, me...
The first day we got there Ulu's was HUUUUGE..I mean HUUUGE..like 15-18ft with over 20ft sets..NOT LYING..!! Mick and I got out the back with 5 other surfers when the swell was about 10ft and within 45 mins it had almost doubled in size..It was reaaaally scary..but we got huge waves and had a great day..on the way in Mick caught a little one..(about 12 ft) and rode straight down the face and then lay down on his board..the plan was to body board in and steer to the cave so he didn't miss it cause the rip was insane..he got down the face, lay down and then the wave caught up to him and just drove the nose of his board down and he got flipped and pushed to the bottom..still lying on and holding onto his board!!!! It was about 3-4 metres deep !!! He got dragged across the reef on his back and it stripped ALL the skin off him from his shoulders to his boardies...Ouch...he spent the next month with shit dribbling out of sea ulcer sores but kept surfing..that was the 1st victim..

2 nights later I got really pissed in Kuta and tried to do a big wheelstand on my 250 yamaha on the main street after torrential rain...I naturally skidded out and shoulder slammed into the tar and took all the skin off my left shoulder....victim no. 2

Jonny tried to climb MT Agung a week later when the surf was small and skidded down the shale on his but for 100m and took all the skin off his arse..that looked bad ..he had small stoes all embedded in his thighs and butt..ouch..victim no. 3

Pete thought it all was sooo funny that we had eaten it except for him and carl...the next day pete got indonesian flu and bali belly at the same time...he was spewin and shiting at the same time for 4 days non stop..we all laughed at him...victim no.4

All this time ...Mr careful...carl ..had been laughing at how stupid we all were and how lucky and good he was..He even talked about it at dinner one night over about 60 beers....the next morning..on the way to Ulu's on our bikes..Carl and I....Carl hit a Rooster..(tupp) at about 60km's an hour with a pair of boardshorts and a t-shirt on..with his brand new precious board on his shoulder...THAT WAS BAD.. he flew off .....landed on his right thigh..sort of sitting down and stopped himself with his bare hands and his thigh just sliding along on the asphalt...Carl went home the next day on the first available flight..we all laughed..victim no.5:S

Ajajaj...
Bet no one said "That was fun,lets do it again"

Godau!

Kanske inte så dumt (med risk för allvarlig personskada), men så där icke så tuffa är alla mina surfskador som kommit när jag typ:

1. tappat brädan på huvudet när leachen snurrat sig in i benet och sedan flugit upp och landat på mitt hu (huvudet för icke skåningar). Resultat: ett litet jack uppe på pannan.

2. Precis vid kanten när jag är på väg upp från stranden kommer det en liten "mesvåg" och fäller mig jag tappar brädan och ramlar. Resultat: ett sår och nu en fördjupning i benet där fenan träffade mig.

3. Jag försöker komma ut en blåsig dag, det lyckas inte. Jag padlar och padlar och kommer inte ut. ilsken går jag upp på stranden och utbryter i några långa skånska (här censurerade) svordomspassager och upptäcker att mitt ben blöder varav några barn nästan börjar gråta och deras föräldrar tittar chockade på mig (detta i ett spansktalande land). Resultat: ett djup ärr i ena benet orsakad förmodligen av en fena.

ja så mycket dumt gör man (plaskar i nollgradigt vatten, lägger ner tusentals kronor på surfsaker och resor) och myckat dumt råkar man ut för, men tyvärr har jag inga tyffa skador att berätta för mina barnbarn. Inte än iaf.

G