Esta skrev:
Så visst e det 'soul' att åka på roadtrip med ett vrak (inkl en massa historier att berätta) men inget slår ett pålitligt fordon. Brukar bli billigare resa... (det e när man resonerar så som man har blivit vuxen eller? 
Haha sanna ord. Skön story. Har en liknande...
Sommaren -98 efter att jag muckat skulle jag och en polare dra på vår första surftrip nedåt sydeuropa. Min gamla oranga Opel rekord -78:a kombi med automat och tonade rutor var fordonet som valdes. Vi hade packat takbox och hela bilen full med prylar eftersom tanken var att lämna svedala på obestämd tid.
Opeln hade fått följande diagnos av en gammal meck som kollat lite på bilen innan avfärd: "Grabbar, jag ger kardanaxeln 100 mil, men har ni tur så!" Vi tyckte oddsen lät helt okej och bestämde oss för att åka.
Några mil från franska St-Brieuc hörs ett otrevligt ljud från motorn och den börjar hacka likt en jordfräs. I total förnekelse inför det faktum att biljäveln more or less skurit sönder totalt försökte jag limma fast något på förgasaren som jag visste brukade lossna. Efter att jag insett vad som skett med kära bettan och var klar med mitt psykbryt, vilket inkluderade sparkar och slag mot karossen, lyckades vi rulla in i en liten håla där vi dagen efter uppsöker en opelverkstad.
De franska opelmekanikerna blev oerhört upphetsade över åldern och modellen på bilen men att laga den var inte det inte på tal om. De skrattade mest. Så efter några timmars taffliga samtal med bilfirman på gymnasiefranska och telefonsamtal till försäkringsbolagets danska avdelning kom vi fram till att ditcha bilen på verkstaden så skulle de skrota den åt oss.
En snäll anställd på verkstaden skjutsade oss och takbox in till St- Brieuc där vi på tågstationen packade ur takboxen m.m och satte en man i arbete med att börja tejpa ihop kartonger. När vi precis är redo att sluta en deal med en av boxtejparens polare om att sälja takboxen, ringer försäkringsbolagets danska representant och menar att de har hittat en schenkerlastbil i närheten som ska ta boxen hem på försäkringen. Sweet tyckte vi! Mindre sweet tyckte mannen som gick miste århundradets takboxdeal samt boxtejparen som med frågande min upprepade "No box? No Box?" No je suis desolé monsieur men merci ändå pour alla boxar du har tejpat! När boxen sedan efter någon månad kom hem till sverige och farsan öppnade den, möttes han av resterna från vår avskedspaella som glömts att diskas ur...
Sen köpte vi interrailkort och jordens sämsta ryggsäckar i Paris och fortsatte resan på tåg medels parkbänk. Men så jävla mycket surf blev det ju inte!
Blev tok blåst en euro per cm sa dom jävla kräken! det bästa var att jag hade reda informerat flygbolaget att jag hade surbräda med mig och dom infomerade att det inte var någar extra kostnader.
