| Nine Lives |
 Kategori: FilmFilmmakare: Jack McCoy Medverkande: Wayne "Rabbit" Bartholomew, Rob Machado, Kalani Robb, Tom Curren m.fl. Produktionsland: USA Produktionsår: 1999 Kortfattat: Två upplagor av tävlingen Billabong Super Challenge i Australien och Indonesien. Som ett svar på det groende missnöjet med vågkvaliteten på ASP's (Association of Surfing Professionals) World Championship Tour i början av 90-talet kom Billabong upp med en brilliant idé om en flexibel tävling som skulle hållas i vågor av världsklass för endast en handfull inbjudna surfare. Detta skulle naturligtvis dokumenteras, paketeras och sedan prånglas ut till alla videohungriga surfslynglar, och vem kunde göra det bättre än Jack McCoy? Jack McCoy är surffilmens Steven Spielberg. Hans filmer är klassiker redan innan de kommit ut och som Billabongs exklusiva husfilmare har han tillgång till världens bästa surfare. Det har berett väg för en rad milstolpar sedan slutet av 70-talet med lätt psykedeliska surfäventyr längs Australiens dammiga och karga baksida som mästerligt dokumenterats i filmer som Bunyip Dreaming, The Green Iguana, The Sons Of Fun och Sik Joy. Men det är nog The Billabong Challenge som, med 1978 års världsmästare Wayne "Rabbit" Bartholomew (ironiskt nog numera även ASP's president) som Contest Director, stått för McCoy's finaste ögonblick (med den legendariska kortfilmen A Day In The Life Of Wayne Lynch och 70-talspärlan Storm Riders som enda undantag). Den första filmen kom ut 1994 och utspelades i Australien. Billabong Challenge II tog sig sedan året därpå till klassiska Jefferys Bay i Sydafrika, där Kelly Slater i tunga 80-minuters heat visade varför han är en av världens bästa surfare, och stod för den kanske bästa tävlingsfilmen någonsin. Den tredje installationen letade sig sedan tillbaka till West Australia i Psychedelic Desert Groove och den fjärde på en båt i Indonesien. I Indonesien ville inte swellet samarbeta dock, och deltagarna fick en stående inbjudan till kommande års utmaning, återigen i Australien. Nine Lives är således en hopslagning av år 4 & 5, och består mest av frisurfing i Indonesien och Australien (men som Rabbit säger i filmen: "The freesurfing is part of the challenge"), avslutas med tävlingssekvenser i oväntade 15-fotsvågor där Shane Dorian visade sig vara mest bekväm med sin för korta bräda. Nine Lives lever inte riktigt upp till den mer ihophållna dokumentationen från J-Bay, men är trots det en visuell fest i färger och kontraster. Och surfingen är faktiskt fantastisk, med en ensemble bestående av Rob Machado, Kalani Robb, Luke Egan, Taylor Knox, Shane Dorian, Pancho Sullivan, Mark Occhilupo, Margo Margieson, Sunny Garcia, Kelly Slater och Tom Curren. Sekvenserna från Indiska Oceanen är klassiska, med svepande solnedgångar, branta klippor och deras stora segelbåt i förgrunden. Kelly Slaters entusiasm när han ensam paddlar ut i 2-fotsvågor i skymningen och tubar sätter leenden på de flestas läppar. Det är dock fotot från 1998 års Challenge i Australien som är filmens höjdpunkt, och som utgör större delen av filmens dryga timme. Det är uppfriskande att få ta del av scener som den när de finner en våg som suger upp och bryter brant på en klipphylla, och endast hawaiianerna Sunny Garcia och Shane Dorian paddlar ut medans resten av deltagarna sitter på en klippa ovanför och skriker och tjoar och klappar i händerna. Liksom när de mot slutet av filmen stöter på de 15-fotsvågorna där tävlingen avslutas och de inser att ingen har en tillräckligt lång bräda. Tempot är lugnare och mer avslappnat är vad som är praxis i dagens surffilmer; foto och klipp är professionellt och självsäkert och surfarna behöver inte apa sig framför kameran för att skapa liv, utan visar istället varför de är världens bästa surfare ute i vattnet. Betyg: 3/5 |
