| Loose Change |
 Kategori: FilmFilmmakare: Taylor Steele Medverkande: Kelly Slater, Kalani Robb, Rob Machado, Tim Curran m.fl. Produktionsland: USA Produktionsår: 2001 Kortfattat: Ganska hygglig urlakad surfporr med buskis-element. Alla som kommer ihåg SSA's katastrofvisning av Taylor Steele's förra rulle The Show får säkert en lätt gallsmak i munnen när jag nämner att arbetstiteln på Loose Change var The Show 2. Men döm inte ut filmen på förhand, jag kan redan nu avslöja att det faktiskt är en ganska hygglig film. På omslaget proklameras det att "The Surfing World is long over due for a change, but this isn't it!". Att Taylor Steele har en tendens att vara ganska förutsägbar kommer väl inte som en överraskning för någon, men att han själv är medveten om det känns tryggt. Kameravinklarna varieras inte så där överdrivet mycket, musiken är ganska kass men surfet är bra, varierat och ändlösa slowmotion sekvenser lyser tacksamt med sin frånvaro. Liksom The Show är det ingen surfmacka rakt av, utan det skall naturligtvis vara lite handling. I det här fallet så bryts surfsekvenserna upp med små sketcher där surfarna spelar sig själva - som dom skulle vara om dom aldrig hade surfat. Man får ta det hela med en nypa salt. Som überkalkonen In God's Hands visade så är det milt sagt en underdrift att säga att surfing och skådespeleri helst skall hållas isär, helst med industrikedjor. Men det fyller funktionen att bryta upp surfet så att man faktiskt sitter och hoppar lite i soffan i väntan på nästa scen (åtminstonde första gången man ser den, den andra gången är det spolning som gäller). Och surfet, ja, det är bra. Det kan knappt bli annat när 15 av världens bästa surfare slåss om utrymme i den timslånga filmen. Det som är bäst med Loose Change i mina ögon är att den inte är omedelbar. Tvärtom, den är ganska finurlig. Rutinmanövrar bryts av med smått bisarra ögonblick som man ofta behöver spola tillbaka både en och två gånger för att uppfatta, som när Tim Curran droppar in switchfoot i en vänstertub och blixtsnabbt byter tillbaka när han spottas ut och in i en grym cutback. Eller killen som surfar både in och ut - på samma våg! Eller Kalani Robbs superfloaters och hans 11-sekunderstub (vi räknade högt flera gånger... endast Kelly Slater kom i närheten med en 10-sekundare...). Eller Slaters nonchalanta 180 graders ollie över en oförsiktig utpaddlare. Eller hans helt otroliga aerials som får alla andra att se ut som kattskit. Att Kelly fortfarande är kung får man svart på vitt; det finns helt enkelt ingen som slår den mannen på fingrarna, men både Tim Curran och Taj Burrows glänser i sina sektioner. Mina pengar ligger nog på att någon av dom två ynglingarna tar hem någon av millenniets första WCTs. Dessutom bjuds man på en handfull wipeouts i en alldeles egen sektion i en nick till svunna tiders surffilmer, och ont gör det fast man sitter i soffan. Och så naturligtvis de obligatoriska underligheterna som visas när kreditlistan rullar förbi. Jag har inte sett alla Taylor Steeles filmer, men av dom jag sett så är den här klart hans bästa trots det urlakade konceptet. Surfingen, för det är ju trots allt den man betalar för, är i en klass för sig och är tack och lov mycket mer varierad än i The Show, som ju mest bestod av cutbacks. Det enda jag surade lite över var att det inte stod var surfet var filmat, men jag antar att det beror på fokusen på dom olika surfarna. Men på det stora hela så är det en bra film, och med tanke på att det inte direkt regnar bra surfrullar från himlen så är det bara att tacka och ta emot. Köp, låna eller fulkopiera. Sen bjuder du hem ett gäng likasinnade och låtsas att ni sitter i en mörk biograf och skriker, skrattar, tjoar... hela kalaset. Precis som det skall vara. Betyg: 3/5 |
