| Campaign |
 Kategori: FilmFilmmakare: Taylor Steele Medverkande: Bröderna Irons, Kelly Slater, Shane Dorian, Rob Machado, Kalani Robb m.fl. Produktionsland: USA Produktionsår: 2003 Kortfattat: Avancerad surfporr med komiska inslag. Henio är på besök hos mig i Ventura, Kalifornien, och på uppdrag av KALLSUPEN recenserar vi Taylor Steeles senaste surfrulle CAMPAIGN. Vi äter indisk mat och glass, samt dricker te. Ingen alkohol. (Sist jag och Henio recenserade surfvideos började Henio sjunga polska snapsvisor innan andra filmen var slut, vilket visade sig vara ett tecken på att väldigt lite av det som hände på filmen registrerades i Henios minne. Själv var jag obetydligt bättre). Det visar sig att CAMPAIGN är en riktigt dålig film att äta till; det händer alldeles för mycket. Man missar något för varje tugga man tar. CAMPAIGN är en film i klassiskt Taylor Steel-snitt: den bästa surfingen som finns till buds år 2003, i segment separerade av korta sketcher. Som vanligt ingen slow-motion, inga allt för avancerade kameravinklar, samt relativt snabba klipp (dock inte för snabba, vilket är ett stort pluss). Visuella effekter och avancerad klippteknik används sparsamt och smakfullt. Det är idel bekanta ansiken: bröderna Irons, Kelly, Shane Dorian, Rob Machado, Kalani Rob, Taylor Knox, bröderna Hobgood, Rizal Tanjung, etc. Som vanligt nämns aldrig några spots, men man kan gissa en hel del ställen. Vi kan direkt säga att CAMPAIGN är en mycket bra film—det är faktiskt helt klart TSs bästa film hittills! Man får dessutom mycket för pengarna. Det är en dubbel-DVD där DVD 1 innehåller standard versionen av CAMPAIGN (70 min), 5 olika soundtracks, samt en 6 minuter och 31 sekunder lång best-of version. På DVD 2 finns blandat bonusmaterial, bla.a 34 minuter extra surfing. Att ha ett antal olika soundtracks att välja mellan blir förhoppningsvis trendsättande. Som originalsoundtrack har TS lyckats skrapa ihop en synnerligen bedrövlig samling new-school punk, som med få undantag omdefinierar begreppet usel musik. Vi rekommenderar vilket som helst av de övriga alternativen, vår favorit (just nu) är Funk soundtracket. Mellansketcherna är bättre än någonsin. Det verkar som att hela produktionsteamet har kommit till någon form av självinsikt, och de som är riktigt usla skådisar håller sig helt enkelt till att surfa. Shane Dorians och Kellys skådespelarinsatser är som väntat under all kritik, men deras sketch är mycket smakfullt bortklippt ur filmen och i stället lagd som ett bonusinslag på DVD 2. Bästa sketchen står Barney för, i hård konkurans av Donavon Frankenreiters reklam för frukostflingor. Surfingen då? Surfingen definierar som sagt state of the art år 2003. Det är svårt att välja någon favorit, men bröderna Irons, Kelly, och Shane Dorian hör till de som imponerar mest. Andy och Kelly visar att world-title racet 2003 inte var någon slump. De är båda två oerhört solida och blandar trick och power bättre än någon annan. Andy Irons demonstrerar att allt börjar med en bra bottom turn. Han lägger i armen upp till armbågen och blir till någon form av passare: brädan gör en perfekt halvcirkel innan han slungar sig själv och brädan upp, genom, och ibland över lippen. Kelly placerar brädan och sig själv i alla tänkbara och otänkbara positioner, mycket av det han gör möjliggörs av hans vanskapelse i ryggen. Pausa mitt i någon omöjliga manöver och kolla—han har minst en extra led i ryggen med 90 graders böjkapacitet. Shane Dorian är som vanligt oerhört smooth och bjuder på väldigt varierad surfing; han sätter nästan en superman, men har även lagt sig till med en väldigt Sunny Garciaesque lay-back snap på äldre dar. Om man har valt original-soundtracket bjuder han dessutom på en skön hårdrocksriff-brädvaxning. Andra höjdpunkter som kan nämnas är Coolangatta-trojkans prestationer (Dean Morrison har en jäkligt skön cutback; Joel Parkinsons skådespelarinsats borde ha klippts bort), Mike Morrisey’s ollie över en grynna, samt en backsidetub där fenorna släpper helt och brädan hamnar 90 grader mot färdriktningen när surfaren (troligen Dane Raynolds efter ett 10-tal tillbakaspolningar) greppar railen precis innan lippen pitchar över honom. Det ser helt kört ut ända tills han spottas ut ett par sekunder senare. Värst är nog ändå Bruce Irons. Han har en av de längsta tuberna i filmen, och laddar helt klart fetast airs. Han sätter inte allt, men är högre än någon annan (ca 2 meter över lippen), och är den enda som laddar på aerials när det är dubbel-overhead. Om man skall försöka analysera hur surfingen har utvecklats det senaste året är det just på airfronten som det har hänt saker. Det snurras snäppet mindre och aerialsen har blivit mycket mer funktionella, både backside och frontside. En stor skillnad mot tidigare är att de täcker hyfsat långa sektioner och tillåter surfaren att dundra vidare utan att tappa fart. En simpel, clean backside air verkar vara ett av det trendigaste tricken just nu. Mycket snyggt! CAMPAIGN rekommenderas varmt! Betyg: 3/5 |
