| Freeform |
 Kategori: FilmFilmmakare: Rodney Sumpter Medverkande: Gavin Rudolph, Corky Carroll, Nat Young, Col Smith, Wayne Lynch, Rolf Aurness, David Nuuhiwa, Midget Farrelly, Ben Aipa, Reno Abelleira m.fl. Produktionsland: UK Produktionsår: 1970 Kortfattat: Spretig friformsjazz med stil. Rod Sumpter är surffilmens dark horse; spretig och ojämn, och mer känd för sin surfing och det faktum att han är den enda surfaren som lyckats med konststycket att vinna fyra nationella mästerskap - i lika många länder (England, Irland, Australien och USA), än för sitt filmskapande. Men kritiken till trots (efter släppet av Freeform 1970 konstaterade en recensent att Rod Sumpter bevisar att han är mer polerad i vågorna än bakom kameran) är ett par av de filmer som han producerade mellan 1967 och 1979 oförtjänta av att glömmas bort. Till skillnad från många andra klassiska surffilmer har Freeform fantastiskt nog släppts på DVD och bjuder på en oväntad halvtimme. Man skulle kunna sammanfatta filmen som en dokumentär om världsmästerskapet i surfing 1970 i Victoria, Australien om det inte hade varit för dom tvära kasten mellan Sydafrika, Mauritius och olika delar av Australien, sporadiska infall från en i övrigt oengagerad berättarröst, och en till synes slumpartad operation på klippbordet.  Dom 30 plus åren som gått sen Freeform visades för första gången med en smattrande projektor inför en sal full av gapande Aussies, berusade på fulöl o stoke har skänkt filmen en historisk värdighet och grace. Kameran må vara skakig, men fotot är stundtals riktigt snyggt och dagens tekniska framsteg till trots emuleras den tidens filmiska begränsningar idag friskt. Ett lyckat exempel är New York fotografen Michael Halsbands Surfmovie: Reels 1-14. Resultatet är ofta ofrivilligt komiskt. En sekvens med de obligatoriska bikinibilderna som paparazzifilmats från djupet av en buske ackompanjeras oväntat av ett pålagt stönande och frustande som snabbt når klimax och följs av ett belåtet skratt. Till och med soundtracket är lika opolerat och improviserat som filmen är klippt, och levererar friformsjazz hand i hand med mulldoftande banjodängor. En ensemble med talangfulla surfare slåss mot klippkniven i Freeform. Bland de mindre exponerade surfarna från den tiden är Sydafrikanen Gavin Rudolph, vinnaren av 1971 års Smirnoff Pro/Am på Sunset Beach och den första att surfa J-Bays Supertubes, samt Rolf Aurness. Men även väldokumenterade legendarer som Nat Young, Wayne Lynch, Midget Farrelly och Hawaiianerna Ben Aipa och Reno Abelleira finns representerade.  Freeforms största behållning är dock sekvenserna med Wayne Lynch och Rolf Aurness i Victoria. Framför allt dokumentationen av världsmästerskapet 1970 som vanns av Rolf Aurness i solida overheadvågor i Joanna. Aurness surfade en för förhållandena mer realistisk 6'10" än de experimentella under-sex-fotsbrädorna som florerade i startfältet på den tiden och för första gången sprang den då smått hysteriska shortboardrevolutionen rakt in i väggen. Shortboardpionjären Nat Young var den förste att erkänna att "Aurness var dubbelt så snabb som någon annan där ute", och tvingades inse att den optimala brädan ofrånkomligen är beroende av rådande vågförhållanden. Kort efter sin seger i världsmästerskapet 1970 tillkännagav Rolf Aurness att han inte längre hade något att ge, och försvann från surfscenen lika snabbt som han hade dykt upp. Han tävlade aldrig mer och följande årtionden präglades av trassliga familjeförhållanden och rehab-perioder för drogmissbruk. Sumpters Freeform är lite som ett livealbum, vars tekniska kvalitet inte når hela vägen men som överskuggas av att det fångar det där magiska ögonblicket då allt plötsligt faller på plats. I det här fallet en ung Wayne Lynch på toppen av sin korta tävlingskarriär, samt surfhistoriens snabbast dalande stjärnskott och oskrivne hjälte, Rolf Aurness. Betyg: 3/5 |
